Men igår var vi alltså laddade att kolla in touren. Vi väntade, väntade och väntade och det kom massor med bilar i olika tät följd men inga cyklister.
Men så plötsligt, en halvtimme försenade kom fyra cyklister farande genom kurvan med en väldig fart. Schwopp så var de borta. Sen var det alldeles lugnt igen en lång stund och så kom massan. 
Det gick också väldigt fort över men ändå spännande och när vi sen gick hem och satte på tvn och såg dem cykla vår väg till stranden var det extra kul.
Ja, så kul har vi här i Arles när vi inte är på stranden. ;-)
Inlägg
.JPG)
2 kommentarer:
Om min danske man som nu sitter klistrad framför tv:n i tre veckor ser det här så kan vi nog säga att avundsjukan har fått ett ansikte...
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge? Eller är det inte något sådant? :-)
Mysig blogg du har.
Krams!
Skicka en kommentar